Shine for me

Idag var en bra dag. Ni vet en sånn där dag när man vaknar lite försent och inte vet vad man ska ha på sig men kommer ändå i tid. En dag då man vet vilken musik som passar perfekt och man vill bara dansa omkring. Sen när man gör det slår man i knät men orkar ändå inte vara ledsen och det läker ganska fort.
Det handlar nog om att vara lagom naiv tror jag. Inte för mycket och inte för lite. It's in your mind.
Alla har vi problem, men alla är inte stora nog att gå och grubbla över. Faktiskt så är inga det. Om man bara släpper det och siktar in sig på något man gillar, vilket för mig är musiken, så kan man dansa framför TVn, sjunga kareoke för full hals och skrika av lycka när man hittar rätt låt.
Jag vet att  det inte alltid går, men idag var en sån dag och jag är så nöjd.
Tyvärr så förstod inte resten av världen varför man skulle vara lycklig idag och min syster hade inte en av sina dagar. Det är okej, det händer. Jag önskar bara att hon skulle kunna låta mig hjälpa henne.
Det är inte alltid lätt. Men det är inte alltid svårt heller. Jag har mycket att vara arg för, men jag har mer att vara glad för!

Nu hoppas jag bara att allt jag har att oroa mig för löser sig av sig själv! Så mycket mer kan jag inte göra.

-

Såg en tjej från mitt lag stå på lunchrasten och försöka skjuta några bollar i korgen. Trots att hon bröt benet för några månader sen och inte spelat sen dess. Trots att hon brukade vara lagets bästa spelare. Trots att hon är senior och hela hennes liv måste rasat, så står hon där och skjuter. Jag gick därifrån med ett leende på läpparna. Kände motivation på något sätt.

Who got the gold?

Tre roliga saker som hände idag.
Den första är att jag ska få sjunga en liten specialstämma i kören, även om det bara är en halvnot. Den andra är att en klasskompis till mig skickade över sin mobil till mig och ber mig läsa. Där står det "du är vacker" och han hade till och med översatt det till svenska!
Den tredje är att jag har en underbart knäpp tvilling. Igår hade jag en mindre bra dag och Agnes vet vad man ska skicka dagen efter. Får den här bilden skickad till mig av min kära syster:

Haha, hon vet hur man gör mig glad hon, som jag skratta! Även om det är lite twistat. Älskar henne enormt, min otroliga bronsmedaljör!

I promise, you won't feel a thing

https://www.youtube.com/watch?v=aUB9pGib1SI 

Don't let them fool you

https://www.youtube.com/watch?v=-LKbYhEwUoE 

Le

Hade en väldigt intressant konversation med min värdpappa vid middagsbordet. Hur hjärnan styr allt, vad du tycker om saker och ting, vad du tror om dig själv, din inställning. Han säger att man kan lyckas med vad man än vill och man bara är smart nog att använda rätt taktik och ha rätt inställning.
Efter det pratade jag men John i några timmar och efter det kändes dagen bra, bättre!

Aki kom över och vi pratade, åt sallad och såg på frozen. Det var uppskattat!

Efter skolan köpte vi även milkshake från sonic, min favorit!

Träffade Alexis idag också! Alltid lika kul att se henne. Känns på något sätt som att hon är en av de enda amerikanerna som förstår mig som utbytesstudent. Kanske är det för att hon känner Steffie så bra.

Starting again

frida

Where the streets have no name

Igår åkte vi till jordnära mataffärer, soliga gator och Amandas favorit dekorationsbutik där det luktade mjukt mörkbrunt och kardemumma.

Det var en bra dag. Solen sken.

frida

Som om jag vore av stål och glas

Idag var en helt okej dag. Morgon och dag gick att leva med. Skypeade med Agnes på eftermiddagen och skrek av mig lite, har varit sjukt frustrerad på senaste. Men annars var mestadels av vårat samtal glatt och vi pratade om allt mellan Amerika och skoghalls parkbänker, och om hennes namnsdag såklart. Ibland är det allt bra att ha en tvilling, särskilt en Agnes. Jag fick även se en liten skymt av min älskade moder. Hon är också väldigt bra. Sen bar det av mot Texas roadhouse, restaurang där stek är en specialitet, fantastiskt gott! Så efter det gick kvällen bara uppåt! Nu ligger Steffie dock i sängen och jag ska nog till rummet snart jag med, men först kanske lite How I met.

Skickade lite bilder på folk som hälsade Agnes grattis idag till henne. Här kommer dom!

Det är förresten så kul när man börjar få internskämt med folk här borta. Edwin la ut på twitter:

Agnesius

Idag är det Agnesius namnsdag. Grattis till Agnes, hoppas din dag var lika bra som elgitarssolon, Markus Zusak och Pink Floyd. Twin, Stay Awsome!

hennes ord

Om ni vill försöka sätta er in i min situation ännu lite mer så rekommenderar jag att gå in på denna hemsidan nedan, översätta den till engelska och läsa min värdsysters blogg. Den har mycket att göra med vad som pågår i mitt år också. Där finns även några fina rader om mig på hennes review av 2013. Hon är en vacker människa.

http://estefiram.blogspot.com/?m=1

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Lite samlat från denna veckan:

Efter basketmatchen kom Tim och Amanda och hämtade mig och vi åkte och köpte glass. Gud vad bra dom kan vara ibland. Så lycklig att jag har dom. Just den dagen hade inte varit den bästa, inte för att dom visste det, men den där glassen var välbehövlig!

Något Tim säger till mig i bilen:

"Frida, I can't wait to get to send you packages when you go home, I know how exided you get when you open them. There is going to be some weir stuff in those packages though, but i guess you know that right, hahaha."

Det gjorde mig så glad! De känner mig så bra nu. De har till och med börjat kalla mig galen, då vet jag att de känner den "rätta" Fridan!

Hängde och åt med Jakeria och Erica innan match. Det var kul, dom är snälla och trevliga och skojar om att jag inte gillar amerikanska såser. En del är något så fruktansvärt äckliga. 

Hängde med Alexis i onsdags i Caps-klassen. Skön tjej.

Rachel frågade om vi skulle kolla på killarnas basketmatch tillsammans, det blev jag glad för. Hon är alltid så snäll den tjejen.

Jayla fyllde 16, alla i laget fick sånahär cupcakes.

Arkansas beautiful sky som visar sig ibland.

Spelade tennis med Amanda och Steffie idag, väldigt kul även fast jag var sämst i gruppen. Lärde mig en hel del! Tycker så mycket om min värdfamilj.

Skollunch, en grupp av trevliga tjejer (Aki, Steffie och Alexis).

Typical engelska lektion, Baylie flätar mitt hår.

I onsdags. Jag Amber och Alexis var färgglada.

Lördagsfrulle. La familia fixar. Så mysiga är dom när detta står på bordet när man går upp.

VÄRME, i Januari, otroligt. Denna dagen satt jag, min syster och hundarna ute och solade.

Match!

Gameday och det finns kakor till spelarna. Nog för att jag inte spelar, men jag får ändå samma fördelar!

Engelska med Baylie och Edvin. Skrattar seriöst något så otroligt med dom!

Tennis idag!

Match i fredags!

Den här dagen slutade ändå så bra som jag hade hoppats. Men jag måste säga att det ändå finns en del ångest i vardagen. För en liten stund sen bröt jag bara ihop, vilket jag faktiskt inte gjort på väldigt länge nu. Jag gråter knappt ens till film längre... Men allt är inte alltid så enkelt.
Jag är bara något så fantastiskt frustrerad över mitt humör. Ena dagen kan jag tycka att minsta lilla sak kan vara värt att le för, resten av dagen. Nästa dag vaknar jag och vill inget hellre än att gå och gömma mig någonstans. Har aldrig varit så ostabil. Det börjar bli bättre men jag vill bara nå något sorts medelhumör. Känns som att det vore relevant att ha ett lite stabilare humör när det gått ett halvår... Undrar bara hur många gånger jag ska behöva känna mig nere för att kunna hitta lyckan..

Imorgon är det måndag och jag kunde inte vara gladare över att vi inte har skola! Planen är att åka till Little Rock och fixa några grejer och träffa Amandas kompis. Nu sitter familjen samlad och tittar på fotboll. Superbowl börjar närma sig och mina värdföräldrars inlevelse är svårt att undgå. 

Crystal clear

De första veckorna efter jullovet var inte de bästa. Första dagarna efter lovet hade jag sömnsvårigheter, vilket jag i princip aldrig brukar ha. Jag och Thirza fick reda på att vi inte längre hade lunch tillsammans alls pga hennes ändring i vårschemat. Det var höjdpunkten på hela skolan. Jag hade till och med ett litet bråk med Leah bara för att jag var på så dåligt humör. Så fruktansvärt frustrerad.

Nästa vecka var bättre, det är nog bara det jag kan säga om den saken.

Första veckan:

Torsdag första veckan vad backarna is och allt hade ett kristall lager runt sig utomhus. Vi fick börja skolan kl 10 istället för 8 och jag var glad och livet var fint. När man får sova och världen ser ut som ett mirakel så är det lite lättare att ta sig till skolan.

Helgen förra veckan bestod av Thirza. Vi förstår varandra. Hon hade exakt likadana tankar om skolstarten och vi båda såg fram emot att få spendera så mycket helg som möjligt med varandra. Allt kändes lite bättre. Allt känns lite bättre när jag har henne.
Vi såg äntligen Hobbit, de andra utbytesstudenterna hakade på. Annars satt vi bara i timmar och pratade om allt och inget och tryckte i oss lakrits, som bara vi gillar i hela Amerika.

Första veckan var ändå helt okej om man kollar på det stora hela. Fredagen bestod av basketmatch (i princip den största på hela året, vi förlora, både tjej och killaget). Lördagkväll var vi över till en kille från min engelskas hus och hängde med honom och några andra killar. En av dom var från min gamla skolbuss. Det slutade med att vara en ganska bra helg. När vi dessutom gick på hästrace så kändes allt fullbordat.

Det var något med att vara där. Det var något med den dagen. På väg dit fick jag en så härlig känsla. För en stund, för några små sekunder så kände jag mig helt som mig själv igen. Det var som att allt mörkt var överstruket och jag fanns kvar med samma värderingar och tankar. 

Det kan låta konstigt, men så fullbordad hade jag inte känt mig på länge. Jag var den gamla Fridan som jag visste fanns där någonstans. Jag blev så glad så jag nästan började gråta.

Väl inne i stadiumet där vi skulle se hästarna kändes allt rätt. Vi var omringade av cowboyjeans och överviktiga mammor. Luften luktade plast och cigaretter och alla hörde henna på något vis. Där fanns sånadär människor, ni vet, som vet var de hör hemma, vet vad de tror på. Ett gäng med läderklädda orakade men och smala tjejer med söndriga jeans och färgglada hår stod vid räcket. De är sånna som ser ut att ha något att tro på, jag tror de tror på något. Som en liten familj.