tisdag 8 oktober 2013

Men sånt gör mig antagligen bara starkare

Tasha ska åka till sin pappa i Califonien i en månad nu föressten. Jag vet inte hur jag ska känna för det. Det är ju inte som att jag hänger mycket med henne nu som det är ändå, men det skaver lite i hjärtat på mig vid tanken av att min egen värdmamma kanske inte kommer vara hemma på min födelsedag. När jag tänker tankar som den känner jag mig dock bara barnslig och naiv, inget jag vill vara för mycket av. Så positiva tankar är det som gäller nu!

Lite annan fakta:
Bildläraren gör mig glad varje gång jag ser henne. Hon har ständigt något nytt projekt, special uppgift eller extra uppmuntran till mig. En dag sökte gon till och med upp mig och frågade; "Frida är allt bra med dig idag?" För er som känner mig och mitt morgonhumör så är detta ingen orimlig fråga för en främling att ställa till mig. Men jag blev ändå lite sådär småfnittrigt lycklig över att hon brydde sig och plötsligt kände jag at jag tog ennu ett steg närmare tröskeln mot att känna sig hemma här i western.

Lite annan fakta nr.2
Jag blev inte homecommingqueen. Det var sjukt många (många fler än vad jag trodde) som röstade på mig. En av mina homies som går 10th grade röstade också på mig, fastän han inte fick, haha. Ja detvar gansa stört faktiskt. Killar och tjejer jag bara träffat ca en gång kom fram till mig och sa att Frida jag röstade på dig, jag hoppas verkligen du vinner, du är så vacker. Det värmer till lite i hjärtat varje gång.

nr.3
Jag känner mer och mer connection med Braisey, Jessica och Leah nu. Braisey och jag satt och pratade i någon timma och lagade mat tillsammans (dvs öppnade några plastpåsar och slängde in diverse ingredienser i ugnen), han känns som en värdpappa till mig här. Han ringde tidigare under dagen och berättade att han hade köpt pop tarts, yoghurt, olika sorters kex, bagels och fixat snacks åt oss (handla, är något Tasha inte alltid sköter super, och handla nyttigt är hon faktiskt ganska helkass på). Jag säger tack flera tusen gånger och skiner upp lite av den nya mat-infon, "Yeah, I gotta take care of my girls right?" svarar han, och då kände jag mig så hemma och så väldigt glad.

Leah och jag bråkar hela tiden men vi är aldrig arga på varandra. Jag har på dessa 2 månader tjafsat mer med Leah än jag gjort med Agnes på nått år, haha. Men vi är aldrig sura på varandra länge, aldrig. Vi kan seriöst skrika och svära åt varandra i ena sekunden, sen säger vi vi släpper det och snart sitter vi tillsammans i soffan och äter youghurt som vanliga syskon. Hon är verkligen som min syster, jag känner mest familjegemenskap med henne än med någon annan!

Jessica är nu 29 å men hon beter sig som en tonåring. Hon kan vara väldigt mogen och erfaren, men att hon har kvar sitt unga beteende gör att hon enkelt passar ihop med mig och Leah, vilket jag gillar. Jag, Leah och Jessica bråkar alltid, alltid på skoj, men det är det vi gör. I längden ger våra internskämt mycket skratt.

Idag var en bra dag, jag ska försöka få till fler såna här dagar. Ibland går det neråt, men sånt gör mig antagligen bara starkare.

Braisey and Leah in the  kitchen this night:

2 kommentarer:

  1. Nice att du fick så många röster :DDD men varför blev du inte homecoming queen då? hmmm...

    SvaraRadera