En liten rolig historia

Vi stressar ihop alla grejer in i hästtransporten och bilen. Klockan är 10 och alla är väldigt trötta, men vi slänger i oss lite tacos och fortsätter bära allt från dirtbikes till is. Tasha säger att vi ska åka till racet kl 12 på natten denna lördagkväll. Att bo på en ranch som är varm hela dygnet runt och dessutom väckas hyfsat tidigt varje helg av de nyvakna och pigga barnen gör att man blir väldigt trött, så jag går och lägger mig dessa två timmar som finns kvar innan avgång. Jag visste inte något om någon annan tid än 12 och jag trodde inte ens att jag skulle somna, men det gjorde jag.

Klockan sex vaknar jag av att Lea tar av sig skorna, som hon legat och sovit i tydligen. Jag frågar vad klockan är, hon svarar, jag somnar. Tänkte inte så mycket mer på det. "Jaha, då blev det väl inget dirtbikerace, eller så åket vi imorgon, eller så har hon glömt det, ingen som vet".

Sen vaknar jag åter igen klockan 8-halv 9 och ser att Lea redan är uppe. Hon kommer tillbaks och jag frågar varför vi inte åkte igårkväll!? Hon berättar att hon hade ställt alarm på klockan 12 och gått ner till soffan och suttit och väntat. Ingen hade kommit. Nu på morgonen hade hon gått ner till Tasha och frågat om hur det blev med resan. Tasha hade förklarat att den ända som hade varit uppe klockan 4 hade varit hon och då hade hon gått och lagt sig igen. Jag svär på gud i himlen att jag aldrig ens hört någon nämna något om kl 4, och detta var tydligen officiellt... Den ända som hade vetat något var Braysie och han hade inte gått upp. Jag förstod ingenting så jag gick ner till Tasha för att förstå saken lite bättre. Jag får svaret att vi åker om en halvtimma. Där står jag, som just vaknat av mig själv  och får instruktioner av Tasha att det är lite bråttom och att jag ska gå och äta och fixa med det jag behöver så fort som möjligt...

Vi åker bil i drygt två timmar och kommer sedan fram till det stekheta fältet där vi möter mannen vi ska se köra, en familjekomis. (Inte en hans familj var där och kollade på honom.) Han kollar snett på oss och säger:
"Well, thankyou for comming, but you are CRAZY drivig here from so long in this sun, only to look at this race!!!"
(Jag vet....)
Sen kolla vi på racet i två timmar, körde hem, åt på vägen, kom hem runt åtta.

Och trots att detta kanske inte låter som den muntraste av historier så tycker jag den är fruktansvärt rolig. ALLT är så spontant och flängigt och för tillfället väljer jag att bara skratta åt det. Han vi kollade på kom dessutom på första plats så grattis till honom!

Det var iallafall väldigt varmt, VÄLDIGT varmt. Men vi satt och åt skräpmat och kollade på de svettiga människorna svänga omkring på denhär banan och stänka ner oss med smuts. Man kunde dra med fingret på sin hud och se skillnaden på huden under...
Det var nog iallafall inte min grej, men vi pratade om djupa saker, skrattade och hade det ändå ganska bra. Tasha hade med så man kunde få en majonäsmacka och påvägen hem blev det kinesisk buffe, så gott!
Jag hann prata med tvillingen på Skype också för första gången själv med bara henne, lyckat och uppskattat.

Just nu är Tasha tydligen påväg till Califonia för barnens grandpa ligger på sjukhus med brutna revben. Jag hade ingen aning om detta eller vart Tasha var innan barnen förklarade för mig. Det känns lite jobbigt, men de tar det bra.
Nu ska jag snart skypea med Fanny!
Ha det bra
frida