So I can be the happiest girl in the world

Hej alla i Sverige!
Jag vet att jag har varit förfärlig på att uppdatera min hemsida men nu ska jag försöka berätta lite om hur allt vart sedan sist jag skrev.Det har varit både väldigt bra och mycket jobbigt, om jag ska vara helt ärlig. Det är svårt att ställa om sitt liv, leva utan mobil, inte ha ett fungerande kort m.m.
Till att börja med vill jag bara skriva att trots den hysteriska värmen (förmodligen runt 35 grader Celsius varje dag) så är det fantastiskt vackert här. Röda solnedgångar, dimmiga mornar och stjärnklara nätter. Jag älskar att bara kunna sitta och titta ut över horisonten på baksidan eller spela gitarr i mörkret på kvällen i sofforna vid hörnet av huset. Eller att kunna komma hem och helt själv sadla på "min egen" häst för att sedan rida omkring med håret flängandes efter mig i mina Westernjeans. Jag älskar djuren!
Som jag berättade förut har det varit lite problem med personkemin här i huset MEN nu känner jag äntligen att jag hittat min plats. Maddie kan vara väldigt tjatig (jag ska inte ljuga) och Chase's kramar som nästan kväver mig klockan 05.30 varje morgon är kanske inte min favorithändelse på dagen. Men jag tycker så mycket om dom ändå! Chase har börjat prata om att han vill åka som utbytesstudent till Sverige när han blir stor. Jag har försökt att förklara att det inte finns så mycket värme, onyttig mat och TVtittande hos mig som här. Hans enda reaktion var att "åå vad coolt, om jag kan åka till Sverige och bo där...tror du jag skulle kunna få stanna mer än ett år då..?" Hahaha.

PROBLEM:

Jag har skapat denna blogg för att människor som kanske ska åka hit nån gång i livet och människor som bryr sig om allt som händer på andra sidan ska få kunna läsa ärliga svar om hur jag har det, och allt är inte alltid på topp. Så här kommer mina problem...

Till och börja med så har Tasha inte sin bästa period i livet just nu. Det är självklart att jag försöker att prata om vad jag tycker är jobbigt (och kanske få henne att göra någonting åt det) men jag vill inte pressa henne. Hon är ofta inne på sitt rum/sitter ute och röker (ja, hon röker för er som inte visste)/pratar i telefon/sover eller iväg någonstans till platser jag inte ens vet var det är.

Jag har pratat med några av er om att allt är kaos här borta.

Jag kan säga som såhär att detta var vad jag skickade till mina föräldrar, det säger nästan allt:

Jag har lite smått panik just nu.. För mitt kort funkade inte där vi åkte och köpte skolgrejjer och sport kläder och jag kunde inte ta ut pengar med det kortet heller... Så nu är jag skyldig en ARBETSLÖS pengar (e av Tashas inneboende). Jag hann dessutom inte köpa allt jag skulle när vi var och "shopade" för det tog så lång tid med sportkläderna och skolgrejerna. Nu vet jag inte när vi kommer iväg nästa gång.

Kortet har inte kommit (kortet som kommer funka i USA) Och igår när vi skulle köpa kläder hann vi bara med en affär som var ett varuhus och jag hittade inga kläder jag gillade där, så nu är det ANDRA gången jag blir tillsagd om att mina kläder inte passar dresscoden... För jag äger bara två tröjor jag KAN använda och jag vill inte ha samma två tröjor hela tiden!!!! Dessutom har jag bara ett par byxor jag KAN använda för mina andra är trasiga, och jag får inte använda mina shorts Så jag får sitta i samma jeans alla dagar i en 35 gradig buss Och Tasha är inte glad så jag vill inte klaga FÖR mycket... Dessutom har jag inget abonnemang så jag kan inte kontakta mina vänner som jag är supposed to fokusera på..

Jag tror det förklarar det mesta...
Med andra ord. Tasha hatar att shoppa och tar oss därför alltid och handlar kläder (jag BEHÖVER kläder NU). Detta ska alltså Tashas förra exchangestudent ta oss till och fixa med kläder och abonemang. Det är bara det att det inte blivit av. Precis som ridbootsen som vi skulle åka och köpa...

Jag har alltså dessutom inget abonemang, dvs inget internet och ingen chans att skriva med mina nya vänner. Detta gör att jag missar mycket. Jag kunde tex inte åka och shoppa med en av tjejerna imorgon för jag inte visste om vi skulle på dirtbike-race eller inte och jag har ingen mobil/inget nummer jag kan kontakta henne med. Jag missar också många snygga killars nummer och för att inte tala om Tashas. Skulle vara kul och ganska nödvändigt att veta vart hon är ibland...

Jag måste även ha mitt incurense card så att jag kan fixa ett fysical till mig (vilket är en typ av godkännande att jag får träna basket). Men detta kort har inte kommit och tjejerna i laget blir bättre för varje dag som går. Jag har inte ens kunnat göra min tryout... Coach har dock sagt att jag kommer kunna vara lagets manager (hämta vatten på matcher osv) även om jag inte är bra nog för laget, jag är en av dom nu. Detta kanse borde göra mig glad, men det gör mig mest bekymrad. Jag VILL såååå gärna spela och om jag får ett nej av coach så vill jag få det nu.. Inte dra ur på väntan.

Men allting kommer lösa sig. Imorgon står abonemang och bankkort på schemat och  jag hoppas verkligen att det blir av! De gör så mycket de kan säger de och jag vet att det är sant!

SKOLAN:

Allt går som smort! På bussen till och från skolan har jag ett gäng härliga människor runt mig. Dom är lite små knäppa och jag älskar det, för det är jag med! Jag hade sjukt kul igår på bussen med Brandon, Sam och någon annan snubbe jag inte minns namnet på. Vi kände vems ben som var lenast och pratade om inåtväxande naglar mm. Dom är ganska perfekta att prata med när man vill slipa tänka på bussvärmen.
Sen har vi baskettjejerna, dom är underbara! Jag pratade med dom om mina problem. En av dom sa att hon bara önskade att jag kunde bo hos henne istället och nästa dag kom en annan tjej till skolan med två tröjor till mig. Hon bara gav bort dom så att jag skulle kunna ha något att ha på mig. De är fantastiskt och väldigt stöttande. En av dom dom ska ta med mig på något party/tillställning någon gång, sen ska jag gå på bio med dom inom snar framtid förhoppningsvis. En tjej från min engelska klass och jag har pratat om att ses någon dag också och kolla på bra filmer. Sen är jag bjuden på sweet sixteen hos en annan tjej jag brukade äta lunch med, fast jag vet inte om hon kommer ihåg mig eftersom jag inte har kunnat hålla kontakten med henne, eftersom jag inte har någon telefon...

Allt är också så fantastiskt annorlunda. Jag minns fortfarande min reaktion första gången jag såg en kille få skjuts av sin mamma klockan 06 på morgonen till sin uppfarts början. Mamman körde honom seriöst i bil ca 200 m i bil för att lämna av honom där på vägen vid bussen innan hon backa tillbaks... Är inte det galet?

Stämningen i skolan är grym den med. Jag menar, när jag ser folk utanför skolan hälsar dom alltid på mig, ibland folk jag inte känner igen alls. Men I skolan är det lite galet... Lite överalltifrån får man känna någon peta en på axeln eller ropa "hey Frida" ofta folk jag inte riktigt känner igen. Jag har säkert träffat dom men jag kan inte placera ansiktet, det finns flera tusen ansikten här.

Ämnena är kul dom med! Jag har ändrat lite i mitt schema. Så nu har jag lite svårare Spanska (förra klassens var patetiskt lätt) och i den klassen ser vi på gamla goa glada Lola, Ana, Pablo y Sam vilket väcker många minnen hos både mig och mina forna spanskakamrater. Sen har jag bild, vilket varit väldigt lyckat hittils. På senaste uppgiften fick jag ett plus i kanten. Det alldra första vi gjorde var att måla utan att kolla på pappret, bara på det vi målade. När vi var klara gick bildläraren förbi min bänk och tog upp min täckning, jag frågade varför och hon sa "This is really good..". Sen visade hon hela klassen min täckning, typ såhär ska det gå till. Pinsamt stolt!
Sen har jag kör nu och det är rolit förutom att vi suger, haha. Det var också lite roligt dock när vi skulle sjunga själva för första gången så att musikläraren kunde ge oss en partner att stå brevid. Alla hade sjungit innan jag skulle sjunga och inget speciellt hade hänt. Sen när jag sjöng så började de applådera (samma sak hände när jag hade min engelska redovisning). "OMG I LOVE YOUR ACCENT". Även om det är pinsamt så är det väldigt kul!

Jag får all this attention. Typ folk börjar prata om att det är mig dom vill vara med på gruppindelningar, för det är bara mig de inte känner (killen som sa dethär är en riktigt skön typ som jag faktiskt har haft ganska kul med, lyssnat på musik mm). Alla vill följa en på instagram. Och många vill se mitt schema, få mitt nummer eller prata med mig...och jag vet inte ens varför... 

Känns dock som jag börjat komma in lite i dethär med att skämta på engelska nu, men det är svårt ska ni veta!

MATEN:

Tasha lagar nästan aldrig middag på vardagar. Man får värma något/ ta flingor eller äta tex paj. Vad som finns helt enkelt. Ibland ställer hon fram något som typ kall varmkorv och bröd och frågar om vi vill ha middag runt halv tio, haha. Ikväll blev det bränd pizza. De glömde den i ugnen när de var ute och fixade med hästarna.

Men när Tasha väl lagar mat så blir det väldigt gott, fett, men väldigt gott. Och vad v alltid dricker till är det otroligt äcklig vattnet här (smakar klor) blandat med rosa pulver så vattet smakar lemonad. Varje dag!
Frukosten är svår att äta. Jag vill inte alltid ha frostiga marsmallows-flingor, jordnötssmörmacka eller poptarts, som är en kind of kaka, till frukost. Så det blir ibland ett äpple eller mjölk (vilket vi inte alltid har). Har man tur har vi annat pålägg och bröd på samma dag! LYX!

Middagspajen jag pratade om:

Frukost (OBS det enda vi åt till frukost):

En dag var Johnjohn ute och fiskade, så vi fritera sen och åt en grovt stor middag med haj, bruna bönor, pommes mm:

 Imorgon ska vi åka iväg till ett dirtbike-race förhoppningsvis. Chase, Maddie och Tasha ska tävla och jag och Lea (Aurelia) ska heja på och campa med.
Jag håller tummarna för att jag ska kunna ta ut pengar från kortet imorgon och fixa abonemang. Det vore toppen!
Jag har även skrivit lite med vänner, nära och kära. Bl a skypeat med mor och far, citerat lejonkungen med Edvin och skickat snapchat med alla möjliga.
Vi hörs mina kära läsare! Nu ska jag gå och leva ett amerikanskt liv.